No. 5 (2014)
From teachers

Om att spegla tidsandan i skönlitteratur – exemplet Sven Delblanc

XML (Svenska)
  • Leif Risberg
Leif Risberg
Holavedsgymnasiet, Tranås
Bio
Bild på bokryggar, Damiens och Morgonsjärnan av Sven Delblanc.
DOI: https://doi.org/10.3384/venue.2001-788X.1434
Categories

Published 2014-04-11

Keywords

  • Didaktik och lärande

How to Cite

Risberg, L. (2014). Om att spegla tidsandan i skönlitteratur – exemplet Sven Delblanc . Venue, (5), 1–4. https://doi.org/10.3384/venue.2001-788X.1434
Copyright Notice

Abstract

Erik Johan Stagnelius dikter ser vi som typiska för romantiken och dess tidsanda. Victoria Benedictssons roman Pengar om kvinnoemancipationen uttrycker 1880-talets radikala tidsanda. Jag vill här lyfta fram två verk från vår egen tid – dramerna Morgonstjärnan och Damiens av Sven Delblanc – och se dem i ljuset av begreppet tidsanda samt något diskutera detta begrepp. Dramerna är väl lämpade för klassrumsdiskussioner om bland annat de skiftande idéklimaten i vår närhistoria.

XML (Svenska)

Full-text of the article is available for this locale: Svenska.

References

  1. Bak, Krzysztof. (2013-03-11). Dagens Nyheter. ”Svenska studenter har alla svar – men inga frågor”.

  2. Delblanc, Sven. (1977). Morgonstjärnan. Stockholm: Alba.

  3. Delblanc, Sven. (1988). Damiens, ett sorgespel. Stockholm: Bonniers.

  4. Egidius, Henry. (2008). Psykologilexikon. Stockholm: Natur & Kultur.

  5. Frenander, Anders. (1999). Debattens vågor. Om politisk-ideologiska frågor i efterkrigstidens svenska kulturdebatt. Göteborg: Arachne.

  6. Frängsmyr, Tore. (2000). Svensk idéhistoria. Bildning och vetenskap under tusen år. Del 2 1809-2000. Stockholm: Natur & Kultur.

  7. Holmqvist, Bosse. (1998). Epilog: de senaste decennierna. I Runeby, Nils (red). Framstegets arvtagare. Europas idéhistoria 1900-talet. Stockholm: Natur & Kultur.

  8. Nilsson, Torbjörn. (2009). Skönlitteratur som tidsanda och historieteori. I Ahlberger, Christer (red). Historier: arton- och nittonhundratalens skönlitteratur som historisk källa. Institutionen för historiska studier. Göteborgs universitet.