En flexibel undervisningsgrupp växer fram

Abstract

Att anpassa elevernas lärmiljö så att den fungerar för så många som möjligt är en utmaning i skolvardagen. Variationen av elever i dagens skola gör att det ibland behövs lika många anpassningar som det finns elever i klassen. Går det att anpassa undervisningen så att den kan möta elevers olika behov i skolan och samtidigt vara en tillgänglig vuxen? I ett lokalt utvecklingsprojekt tog vår skola sig an utmaningen och såg det som en möjlighet att förändra och förbättra sättet att arbeta med eleverna.

Att anpassa lärmiljön för elever i behov av särskilt stöd – en flexibel undervisningsgrupp växer fram

Bakgrund

Lärares dilemma avseende individanpassning av undervisning beskrivs av Boo (2024) som ett spänningsfält mellan ideal och verklighet, där det gäller att hitta en balans mellan lärares prestation och den tid de har till förfogande i förhållande till klasstorlek. Forsell (2020) belyser i sin avhandling hur skolan kan möta och lyfta elever som känner att de misslyckats i klassrummet genom att göra skolan till en mer attraktiv plats att vara på. Genom att förändra skolmiljön och erbjuda en väg tillbaka genom undervisning i en mindre grupp kan eleven öka sin närvaro i skolan (Forsell, 2020). Samspelet mellan eleven och den sociala, pedagogiska, och fysiska lärmiljön är avgörande för elevers hälsa och lärande enligt SPSM:s tillgänglighetsmodell (SPSM, 2024).

Elever behöver känna sig sedda och lyssnade på av vuxna, men de behöver också uppleva en trygg gemenskap med andra elever. Edin (2024) undersöker i sin studie förutsättningarför lärande i specialpedagogiska verksamheter. Studien visar att elevers lärande påverkas av den sociala kontexten. Det kan innebära att en placering i särskilda undervisningsgrupper, som kan leda till en känsla av stigmatisering, ändå kan vara det som krävs för måluppfyllelse (Edin, 2024). Enligt Skolverket (2014) beskrivs särskilda undervisningsgrupper som en stödåtgärd som kan vara nödvändig för att tillgodose elevers särskilda behov. En särskild undervisningsgrupp ska erbjuda specifik kompetens, lugnare miljö och mer lärarstöd men att få eleven att återgå till ordinarie undervisningsgrupp ska vara målet (Skolverket, 2014).

Westerberg (2023) belyser i sin avhandling hur viktigt det är att elevens mående är centralt när en liten undervisningsgrupp övervägs. Saknar eleven en känsla av tillhörighet i den ordinarie klassen kan en mindre grupp fungera som en möjlig vändpunkt och en brygga tillbaka. Det primära målet för elever som placeras i en undervisningsgrupp är att de ska uppleva en känsla av tillhörighet och att få ingå i ett sammanhang. Den psykiska hälsan går alltså före skolans kunskapsmål och måluppfyllelse.

ULF-projektet Tillgängliga lärmiljöer, som denna text handlar om, pågick under två år och skedde i samarbete mellan mellanstadielärare i tre olika kommuner och forskare vid Linköpings universitet. Projektgruppen bestodsåledes av tre forskare med kompetens inom områdena sociala relationer och delaktighet i skola och fridshem samt medforskande mellanstadielärare från sex skolor. Projektet är inspirerat av aktionsforskning, vilket innebär att förutsättningar skapas för att studera, reflektera över och utveckla den egna praktiken (Rönnerman, 2022).

Under projektets första termin kartlades medforskarnas egen verksamhet med inriktning på tillgängliga lärmiljöer och då med fokus på den sociala miljön. I kartläggningsarbetet ingick observationer, intervjuer med elever, kollegor och rektor samt inläsning av litteratur och samtal i projektgruppen om sociala aspekter av lärmiljön i förhållande till tillgänglighet. Materialet som samlats in diskuterades i projektgruppen. Efter den inledande kartläggningen enades gruppen om temat Mina tillgängliga vuxna. Se Venues temanummer Tillgängliga lärmiljöer ULF (Lago et al., 2014) för mer ingående beskrivningar av arbetsprocessen i det övergripande ULF-projektet. Syftet meddenna artikel är att inom ramen för det övergripande ULF-projektet Mina tillgängliga vuxna beskriva en av skolornas förändringsarbete riktat mot att öka vuxnas tillgänglighet för eleverna. Det specifika målet för förändringsarbetet viddenna skola var att skapa en lärmiljö anpassad för elever som hade särskilt stora skolsvårigheter eller problematisk skolfrånvaro.

Urval – beskrivning av skolan där projektet genomfördes

Det lokalaskolutvecklingsprojektet genomfördes på en skola med cirka 640 elever som består av högstadium, mellanstadium, anpassad grundskola samt fritidshem. Upptagningsområdet är hela tätorten samt skolskjutselever från hela kommunen. I det lokala utvecklingsprojektet deltog samtlig personal på mellanstadiet. Mellanstadiet har fyra parallellklasser med totalt 250 elever och består av tre arbetslag. Kollegiet består av 18 lärare med olika ämneskompetenser, två speciallärare, en specialpedagog och åtta resurspersonal, varav fem arbetar heltid på skolan och tre har sin tjänst fördelad på skola/fritidshem. Resurspersonalen är ofta kopplade till enskilda elever men deltar också i klassrummet för att stötta fler elever.

Kartläggningsfas – beskrivning av hur skolsituationen kartlades inför förändringen

Förändringsarbetet inleddes i kartläggningsfasen genom att elevers och olika lärares perspektiv på tillgänglighet sammanställdes. Detta gjordes via elevintervjuer respektive lärares lärpromenader. Lärpromenader innebar att lärare i kollegiet besökte varandras undervisning med ett riktat fokus på elevers tillgänglighet till vuxna i klassrummet. Därefter genomfördes diskussioner med fokus på lärarnas observationer.

Kartläggning av elevperspektiv

Vid kartläggningen intervjuades sammanlagt 30 elever från de tre arbetslagen på mellanstadiet. Under intervjuerna fördes anteckningar som analyserades tillsammans med de medforskande lärarna.

I analysen av intervjuerna framkom det att eleverna ansågatt det är viktigt med studiero i klassrummet men vad studiero är beskrev de på olika sätt. En del sa att studiero innebär total tystnad i klassrummet men de flesta beskrev det som att huvudsaken är att arbetet i klassrummet kan anpassasutifrån vad som ska göras. Att det ibland blir pratigt när eleverna arbetar tillsammans eller hjälper varandra hör till och beskrevs inte som störande. Möjligheten att använda skärmar, hörselkåpor, sitta i grupprum eller att kunna lyssna på musik på sin dator var jättebra enligt eleverna. Önskemål om att det borde finnas möjlighet att arbeta i en liten undervisningsgrupputtalades från flera elever. Eleverna var tydliga med att de såg att lärarna hjälper alla på bästa sätt men de beskrev också att lärarna ger olika hjälp utifrån elevernas behov. Sammantaget visar analysen av intervjuerna att det finns en samstämmighet hos eleverna kring att det skulle behövas fler vuxna på lektionerna. En elev uttryckte det som att “tjugo elever är alldeles för många för bara en lärare”.

Kartläggning av lärarperspektiv

För att få en bred kunskap om hur nuläget på den valda skolan såg ut bestämde kollegiet att genomföra lärpromenader där vi besökte varandras undervisning. Kollegiet delades upp i grupper om tre till fyra vuxna. Varje grupp besökte varandras verksamhet vid två-tre tillfällen för att observera tillgänglighet. Vi inriktade oss på att uppmärksamma hur pedagogen organiserade lärmiljön för att den skulle möta alla elevers behov. Därefter diskuterade vi våra iakttagelser. I diskussionerna framkom att utmaningen varje dag är hur vuxenstöd ska fördelas för att skolans vuxna skulle få tid och möjlighet att möta alla elever.

Alla tre arbetslagen brottades med utmaningen att det fanns ett litet antal elever som krävde mycket vuxenstöd. Behoven beskrevs på många olika sätt; exempelvis kunde en elev vara i behov av en-till-en-stöd för att få skoldagen att fungera och slippa misslyckas i sin klass. Ibland behövdes det en vuxen som kunde vara ett “extra-jag” som stöttar upp när orken tryter och frustration och affekt tar över. Behov fanns också av en vuxen som mötte upp på morgonen för att få elever att vilja komma till och in i skolan. En extra vuxen behövdes även för att närvara om någon lämnade klassrummet i vredesmod eller hellre stannade i korridoren eller ute på skolgården än att komma in och vara med på lektionen.

Sammanfattning av det kartlagda behovet i skolsituationen

I de diskussionerna som genomfördes som en uppföljning av lärpromenaderna framkom att mellanstadiets resurspersonal, som har mångårig erfarenhet av att arbeta med elever i behov av särskilt stöd, kände sig otillräckliga. Deras intentioner att hjälpa och förebygga blev istället att släcka bränder. I slutet av arbetsdagen kände de ofta att de inte varit på rätt ställe och inte heller kunnat hjälpa på rätt sätt.

Således visade analysen från kartläggningsfasen att eleverna beskrev att de behövde ha tillgång till fler vuxna för att få studiero. Genom lärpromenaderna framkom att pedagogerna såg ett behov av att förändra organisationen av lärmiljön för att kunna arbeta förebyggande snarare än åtgärdande. Slutsatsen blev att det kunde finnas en möjlighet att skapa en mer tillgänglig lärmiljö genom att förändra resurspersonalens möjligheter att stötta eleverna. På detta sätt hoppades vi kunna nå målet att elever upplever att lärare är mer tillgängliga i undervisningen.

Dags att förändra

Planering

Kollegiet bestämde sig för att genomföra en aktion för att utveckla och anpassa skolmiljön, i första hand för elever med särskilt stora skolsvårigheter, exempelvis elever med anpassad studiegång, problematisk skolfrånvaro eller elever som har så svårt att koncentrera sig på lektionerna att de inte kan vara kvar i klassrummet. Vi utgick från att en mindre undervisningsgrupp kunde vara en bra lösning när elevens mående är centralt (Westerberg, 2023). Vi ville försöka att utforma en lärmiljö där ett fåtal elever vistades tillsammans med en eller flera vuxna. Genom att skapa en mindre och tryggare lärmiljö skulle vi kunna förbättra arbetsmiljön för elever, resurspersonal och lärare och samtidigt minska sårbarheten om någon resurspersonal var frånvarande. Fokus låg på enskilda elevers behov, men vi ville att en mindre lärmiljö skulle ses som en del av skolans verksamhet, där skola och elevhälsa samverkade.

Planering för att organisera och strukturera en flexibel undervisningsmiljö - Flexen

Vårt mål blev att försöka skapa en stödjande lärmiljö utifrån tillgänglighetsmodellens sociala, pedagogiska och fysiska aspekter (SPSM, 2024). Exempel på aspekter i den sociala lärmiljön är tillhörighet och motivation. Den pedagogiska lärmiljön innefattar undervisning och lärverktyg och i den fysiska lärmiljön handlar det om faktorer som kan påverka trygghet och studiero, till exempel ljud- och synintryck (SPSM, 2024).

Resurspersonalen föreslog att de snarare skulle fokusera sitt uppdrag på att hjälpa fler elever i en mindre grupp än att kopplas mot en specifik elev eller klass. Som en lösning på detta föreslog de att en fysisk lärmiljö utanför det ordinarie klassrummet skulle skapas. Genom att vid behov låta elever gå iväg till en mindre grupp under kortare eller längre stunder, ville vi prova om det skulle kunna öka tillgängligheten till vuxna. I gruppen skulle resurspersonerna kunna arbeta gemensamt för att möta upp de elever som behöver en annan pedagogisk miljö och stötta dem i skolarbetet. Men hur skulle vi gå tillväga? Skulle det fungera bättre om resurspersonalen kunde turas om att vara med eleverna? På så sätt skulle eleverna lära känna fler resurspersoner och lärmiljön skulle kännas trygg vid eventuell frånvaro av vuxen. Vi bestämde oss för att starta upp en flexibel undervisningsgrupp, som vi döpte till Flexen. Vi skapade riktlinjer för hur vi skulle arbeta vidare. Tanken med Flexen var att den skulle vara en arbetsplats för elever i behov av särskilt stöd men också fungera som ett andningshål för elever som behöver arbeta självständigt i en lugnare social miljö kortare stunder. Namnet Flexen syftar på att eleverna ska få möjlighet att arbeta flexibelt och röra sig mellan ordinarie klassrumsmiljö och en anpassad, mindre lärmiljö.

För att kunna utvärdera om Flexen kunde fungera på det sätt som vi tänkt tog vi beslutet att börja i liten skala och inrikta oss mot bara ett av arbetslagen med fyra klasslärare och 2,5 resurspersonal.

Genomförande av undervisningsgruppen Flexen

Aktionen som genomfördes innebar att en ny verksamhet startades upp utifrån SPSM:s tillgänglighetsmodell. Här beskrivs de förutsättningar som låg till grund för utformningen av lärmiljön och undervisningen i Flexen.

Dagen i Flexen – organisation och struktur

Först och främst behövdes en fysisk lärmiljö och lösningen var att använda arbetslagets arbetsrum som var lagom stort och låg centralt. Flexen inreddes så att fyra elever kan sitta enskilt bakom skärmar. Det går att sitta parvis på några platser och det finns också ett runt bord så att upp till sex elever kan arbeta tillsammans. Vi valde att låta de tre elever som var knutna mot en personlig resurs vara de som först fick möjlighet att arbeta i Flexen enligt ett schema som de själva kunde påverka. Efter hand, när arbetet kommit igång och rutinerna satt sig, öppnade vi upp för att andra elever skulle kunna komma in och arbeta tillfälligt i gruppen.

Den pedagogiska lärmiljön innebär att Flexens regler är tydliga, här inne råder arbetsro, mobiler lämnas in på morgonen och olika pedagogiska hjälpmedel såsom bildstöd, pausaktiviteter, tidshjälpmedel och personliga scheman är framlagda. Dagen är förberedd för de tre elever som har personliga arbetsplatser. Klassläraren och ibland specialläraren har huvudansvaret för undervisningen och förbereder elevernas personliga scheman för dagen och resurspersonalen ansvarar för elevernas arbete i Flexen. Vid arbetslagets morgonmöte går klasslärarna och resurspersonalen igenom vad eleverna ska göra under skoldagen.

Sociala aspekter beaktas genom möjligheter att välja och påverka sitt lärande. Vid skoldagens början går någon i resurspersonalen igenom det personliga schemat med eleverna och kommer överens med eleven om tider för raster och andra aktiviteter. Eleverna väljer själva vilka pausaktiviteter de ska använda, till exempel ljudbok, en liten springrunda på skolgården, spela kort eller lyssna på musik. De tar ofta hjälp av tidsverktyg och arbetar effektivt mellan 10-30 minuter innan det är paus.

För de elever som väljer att gå till Flexen under lektionstid är det annorlunda än för dem som har personliga arbetsplatser. De har oftast inte behov av samma tydliga struktur utan väljer att gå dit för att lättare fokusera på skolarbetet. De vet att de kan gå in och arbeta där under en del av dagen – när de känner att de behöver vara i ett mindre sammanhang. Eleverna är med på genomgången inne i klassrummet och tar sedan med sina böcker till Flexen för att sätta sig och arbeta. När lektionen är slut återvänder de till klassrummet.

Flexens huvudändamål är att det ska vara en plats där elever kan få hjälp utifrån sina behov. Några elever behöver utnyttja möjligheten ibland och några har ett större behov av trygghet och struktur under en längre period. Målet för eleverna med personliga arbetsplatser i Flexen är att de ska få det stöd de behöver för att må bra och kunna lära sig. Dessa elever deltar med klassen i exempelvis idrott och hälsa och när de känner sig trygga i att klara av att fungera i mer praktiska ämnen är tanken att de ska slussas tillbaka till klassrummet och även delta i andra ämnen.

Resurspersonalen turas om att vara på plats inne i Flexen och varvar det med att vara med på genomgångar i klassrummen. För att kunna stötta eleverna inne i Flexen behöver de få rätt information om vilket arbete eleverna förväntas genomföra. Ibland kan resurspersonerna också vara med inne i klassrummen för att hjälpa till där istället. Viktigt att betona är att resurspersonalens uppdrag inte är att ge eleverna specialundervisning – det står speciallärarna för. För de elever som har stöd av specialläraren sker den hjälpen antingen på plats i Flexen eller i speciallärarens rum och den tiden finns inskriven i elevernas personliga scheman.

Resultat – Flexen, ett värdefullt komplement i undervisningen

Målet för detta skolutvecklingsprojekt var att öka elevers tillgänglighet till vuxna genom att skapa en lärmiljö med fokus på elever som hade särskilt stora skolsvårigheter eller problematisk skolfrånvaro. Arbetslaget för åk 6 deltog i aktionen Flexensom kan ses som ett pilottest under ett läsår.

Eleverna i Flexen

Genom sitt arbete i Flexen får resurspersonalen en unik relation med eleverna och en av deras uppgifter är att kontinuerligt samtala med eleverna om elevernas mående. Eleverna uttrycker i dessa samtal att de trivs bättre i skolan nu och säger att de får mer gjort för att det är lugnare att arbeta i Flexen. Flera av de elever som tidigare lämnade klassrummet i frustration över att de inte klarade av klassrumssituationen har nu en trygg fysisk lärmiljö att gå till. De uttrycker också hur positivt det känns att de blir sedda när de kommer till skolan på morgonen och möts av en tillgänglig vuxen. Vi har inte längre elever som stannar ute på skolgården eller stör i korridoren. De elever som nyttjar Flexen en del av en dag eller någon lektion då och då, uttrycker att det är bra att veta att de kan komma in efter genomgången i klassrummet eftersom de upplever att de kan arbeta mer koncentrerat och fokuserat i Flexens pedagogiska lärmiljö. Ingen elev uttrycker att de känner sig utpekade och placerade för evigt i Flexen. Däremot upplever eleverna att de får en möjlighet att arbeta utifrån sina behov och får vara med och bestämma hur skolarbetet ska se ut under dagen.

Vid jämförelse av hur skolsituationen för de elever som har personliga arbetsplatser i Flexen ser ut nu med hur den var innan, har elevernas skolsituation gått i en positiv riktning. Flera elever har tidigare haft problematisk skolfrånvaro med ångest och anpassad studiegång och för dem har Flexen inneburit en positiv förändring. De har tidigare berättat om erfarenheter av misslyckande som lett till att de inte känner sig välkomna i sin ordinarie klass, men genom möjligheten att få vara i Flexen har det blivit en annan social situation för dem. De tillhör nu en social lärmiljö, ofta på sin plats i Flexen men de kan också arbeta tillsammans med andra i Flexen eller i klassrummet.

Personalen i Flexen

Personalen har kontinuerligt utvärderat aktionen under läsåret. Efter ett år upplever de att arbetsmiljön har förbättrats både för elever och personal och att Flexen fungerar som ett komplement till den ordinarie undervisningen.

Resurspersonalsom fyller en viktig funktion i Flexen är nöjda med hur arbetet fortskrider. De framhåller att deras arbetssituation har förbättrats. Efter en heldag i skolan känner de en tillfredsställelse över att de kan vara mer tillgängliga för eleverna och att de nu kan använda sin arbetstid till att ge eleverna stöd i skolarbetet. Resurspersonalen känner också mindre stress och de upplever att Flexen ger eleverna en större trygghet under sin skoldag.

Klasslärarna tycker att de kan vara mer tillgängliga vuxna när de kan fokusera mer på det som händer inne i klassrummet. Tidigare kunde de känna sig splittrade om de samtidigt skulle hålla koll på elever som lämnat klassrummet i frustration eller valt att sitta i grupprum eller i korridoren. Klasslärarna handleder resurspersonalen men kan också gå in i Flexen och vara med därinne för att hjälpa eleverna i gruppen. Ibland håller också någon av klasslärarna i en särskild genomgång med de elever som har personliga platser. Speciallärarna kommer till Flexen för att stötta eleverna utifrån de åtgärdsprogram som finns upprättade eller utifrån de särskilda stödåtgärder eleverna har. Positivt är att Flexen har blivit ett komplement i undervisningen eftersom den erbjuder en social, pedagogisk och fysisk lärmiljö som är öppen för alla elever oavsett kunskapsnivå.

Implikationer

Målet för detta skolutvecklingsprojekt var att öka elevers tillgänglighet till vuxna genom att skapa en lärmiljö med fokus på elever som hade särskilt stora skolsvårigheter eller problematisk skolfrånvaro. Detta skolutvecklingsprojekt visar att vi har åstadkommit en anpassad social, pedagogisk och fysisk lärmiljö som lett till att elever får större tillgänglighet till vuxna. Vi harprövat ett sätt att förändra och förbättra elevernas och vår arbetsmiljö och samtidigt har vi skapat möjligheter för ett nytt samarbete i arbetslaget. Vårt arbete ligger i tiden då regeringen den 12 mars 2024 (Dir. 2024:30) meddelade att de tillsätter en ny utredning som får i uppdrag att ta fram förslag som ska stärka elevhälsans och skolans stödinsatser, bland annat flexibla undervisningsgrupper.

Även om vi lärare bidrar med planeringar för varje elev och försöker gå in i gruppen då och då under dagen, känner resurspersonalen sig ibland otillräckliga. “Vi är ju inte lärare”, säger de. En lösning just nu är att en resursperson kan gå in i klassrummet när arbetet kommit igång så att läraren kan ta över ansvaret i Flexen en stund. Utöver den här hjälpen önskar resurspersonalen framgent att det behöver knytas en lärare mot Flexen som ansvarar för undervisningen i gruppen.

Flexen ska kunna fungera som en tillgänglig lärmiljö för alla elever där de får arbeta utifrån sina förutsättningar tillsammans med en tillgänglig vuxen. Vår målsättning är att vår flexibla undervisningsgrupp inte får bli en plats där bara utåtagerande och stökiga elever hamnar. Det är viktigt att gruppen inte blir en “fristad” eller en plats för de elever som är omotiverade, utan ska ses som en plats där eleverna kan tillgodogöra sig kunskaper i en anpassad, lugnare lärmiljö. Det kräver att skolan arbetar systematiskt med att följa upp varje individ så att ingen elev riskerar att “bli kvar” i Flexen utan utmanas att pröva återgång till klassrumsmiljöer i små steg.

Det finns fortfarande utmaningar att ta tag i och förbättra, men övriga arbetslag har följt aktionen och kollegiet är överens om att införa Flexen i hela mellanstadiet. Intresset för detta lokala skolutvecklingsprojekt har även spridit sig till andra skolor i kommunen som skapar tillgängliga lärmiljöer utifrån sina förutsättningar. Det bästa betyget av allt är att arbetslaget för åk 6 erfar att Flexen är en plats där alla vill vara eftersom Flexen ger eleverna en trygg lärmiljö med en vuxen som är tillgänglig vid behov.